Tre kvinnor i en kanot

Vi blev tre idag i kanoten, arbetet kallade för den fjärde.

Tre i en kanot....

- Jag sitter här i mitten och slappar!

Visst, det tog en minut så var det tråkigt...

Men det är ju inga problemos för The Angels. Det går att paddla tre i en kanadensare. Men det gjorde visst lite ont i baken för mittpaddlaren, speciellt efter gårdagens cykeltur.:)

Något vingligt och lite zick-zack, trångt och skvättigt. Det ska erkännas; hade redan börjat ta de första simtagen då när kanoten skulle runda en liten sten mitt ute på sjön.

Men som vanligt här i livet. Det klarade sig med någon milimeter...

Vi börjar bli bra på att lägga i och bära upp. Och byta plats i kanoten går också utmärkt.

Nästa gång vi lägger i har någon sagt att denne ska ta sats från bryggan och hoppa ner i kanoten så den skjuter ut.

Det ser vi fram mot.

Resten av veckan blir det lite spridda skurar med träningen.

Men vi har målet klart. Ska bara träna lite mer...

Solan Anka Minna Suzz

Vilken kick!!

- Vi kör på enkla grusvägar så vi lär oss växla och så där...
- Visst, vi drar mot Steningebadet och runt på vägarna.
- Det är nog bra om vi håller oss till lite lättare stigar och vägar. Så gör vi.
Jo, tjena.....


Tre i teamet kör i väg, den fjärde hade förhinder men tränade hemma i joggingspåret.
Mot Steninge på små fina vägar.
Solen skiner. Det är vackert. Lungt och fint på de små vägarna.
- Kolla där!
En röd pil med en liten skylt SMACK (Sigtuna Märsta Arlanda cykel klubb) textat som leder rakt in i skogen.
- Jamen, så bra. Det är ju cykelnissarnas stig.
- En cykelstig i skogen, det är ju det vi kan råka ut för i Kristinehamn. Vi måste öva!
- Så bra! Den tar vi. Och vitmålade stenar, skitbra. Förberett liksom.

Just det. Förberett för de som kört i skogen förut. Som vet hur man gör.
- Gauhhh!!!
- Neeeej!!!
- Uff!
Många läten man inte trodde gick att uppbringa ur struparna ekade mellan träden.
En ny utmaning dök upp igen och igen och igen. Mossa är mjukt- stenar är hårda.
- Äh, det måste ju vara lite svårt. Vi kör!


Men vad roligt! Vilken kick. Lille Theo behövde sin mamma så efter ett varv i skogen på en dryg timme blev det två i teamet. Som var så fyllda med adrenalin att det blev ett varv till, kanske inte helt övertänkt men sååååå kul! Skulle blivit ytterligare en timme om inte förnuftet klivit in och stoppat det hela.
- Jag tror att vi håller på att bli för kaxiga. De säger ju att man ska sluta innan man gör det sista...
Men frågan är hur man vet vad som är det sista.....

Okey, det är inte vi men det såg ut så, ungefär...

Orienteringspremiär!!!! Tjohoooo!!!!

Nu har vi gjort premiär som orienteringsteam och kan konstatera att med samarbete fungerar allt helt enkelt utmärkt.

Två kan karta och vet vart vi ska.
Två skickas ut som spårhundar, tar direktkommando som "lite vänster bakom en stor sten där uppe på höjden" och kontrollerna hittas i ett nafs.
Fast i Kristinehamn kommer vi inte att skrika av förtjusning när/om vi hittar en kontroll....

En liten fundering från spårhundarna infann sig dock.
De undrade varför ingen berättat att man inte kan ha shorts mitt i skogen bland urvassa stockar, rivande sly och- värst av allt- brännande nässlor?!
Med blåmärken efter kanotfärden, brännblåsor och rivsår efter orientering blir det svårt att glida runt i shorts i sommar ...
Men är man spårhund så är man. Det kostar att ligga på topp.

Tack till Sigtuna OK för fin orienteringsbana. Vi ska hitta alla 40 kontroller:).
Även om benen kommer att se ut som om de tryckts genom en fruktpress....

Suzz, Minna, Solan, Anka

Paddla nu ra´!!!!!!!

Vi börjar bli bra på det här nu.

Vet exakt vilken paddel vi ska ha och hur man låser upp kanoterna som ligger nere vid bryggan.

Idag var allt perfekt.

Hade fika med till och med....

Första biten ur viken blåste det kraftig motvind. Kanoterna betedde sig lite illa mot oss, skuttade runt på vågorna som bångstyriga hästar, de smålog nog åt oss.

Lite senare, när vi kom ut på fjärden och skymtade Sigtuna i fjärran, log de inte mot oss.

De gapskrattade och skenade.

Vi rundade en udde, hur vi än paddlade mot vinden lade sig båteländena med bredsidan mot vågorna. Vinden slet i allt den hittade och varenda muskelfiber i hela kroppen svarade när vi försökte paddla in mot land.

"Vad gör du där bak?! Paddla nu ra´!!!" hördes från fronten i ett vänligt skrik.

Tja, vad gör man där bak??? Står på knä och paddlar som en besatt eftersom det är jobbigt om man måste simma till Sigtuna och hämta kanoten i Kungsängen.

Och här är det konstiga. Man borde ju bli lite sned och skrika tillbaka. Alla borde bli stressade och griniga.

Men en blick mot andra kanoten som befinner sig i samma läge och det är kört.

Hur paddlar man i galen motvind och regn när man är tungen att gapskratta?

Skrattet berodde inte på att någon inte kunde paddla utan på, just precis, det galna i det hela. Helt frivilligt på Sigtunafjärden med tokvindar, svarta moln och vågor som kastar runt kanoterna.

Helt frivilligt. Och roligt dessutom.

Vi är galna.

Men vi druknade inte och kunde i triumf glida in i vassen, lite innan Munkholmen ska erkännas, för en fika.

Några grenar som inte observerades satt som gjutet i ansiktet, vilket bevisar att vi har ju bra fart på kanoterna.

Hem blev det regn åt alla håll och MEDVIND.

Vi tror på medvind i Kristinehamn. Blir det motvind så skrattar vi, fikar lite och paddlar brallorna av motståndarna...(ska bara öva lite mer först...)

P.S

Solan har fixat fram kartor nu. Vi ska lära oss orientera på onsdag....och få till mera flås, vi lovar...

De e mycke nu..

Ytterligare en vecka närmare utflykten till Kristinehamn.

Men, men....

Det märks att det är fyra mammor/aktiva kvinns som ska få ihop tiden, i alla fall denna vecka.

Måndag= paddling. Gick inte då en lagmedlem satt på Gondolen och firade kamrats nyutkomna bok.

Onsdag= innebandy. Nja, då var en lagmedlem någonstans och dansade av okänd anledning och en annan tog hand om bebis. Men en tränade cirkelträning ordentligt och en gjorde så gott det gick. (Även Zlatan har ont i benet ibland)

Fredag=löpning. Nä, inte att tänka på. Midsommarafton med sill och små grodor.

MEN, nästa vecka då ni! Se upp i Sigtunas skogar.

Då orienterar vi!!!!!

Med och utan cyklar.

Onsdag:En tränar En tränar nästan En dansar (!) En mammar

Nu vet vi!

Det här är vad vi ska ägna dagen åt, 16 augusti alltså.

Sträcka 1 - Orientering ca 3 km

Sträcka 2 - Paddling 5 km

Sträcka 3 - Mountainbike orientering 12 km

Sträcka 4 - Orientering 8 km

Nemas problemas. Vi har ju redan paddlat två gånger och cyklat en....

Vi måste bara kolla in det där med kartor och kompass, vi hittar nog någon som vill lära oss. Fast Minna kan, hon har lovat att dra sig till minnes skolans orienteringslektioner...

MTB-premiär

Första gången ute i spåret med hojarna! Alla lever, ingen skrotade! Vi körde inte över någon joggare heller.

Hepp!

Men det blev liksom inte som vi tänkt.

1. Vi var bara tre. Den fjärde hade lyckats nästla sig in hos Dolly P via en friplåt. En kvinna kort alltså.

2. Coachen fick förhinder.

3. Mekanikern/fotografen fastnade på SATS. Så de växlar som inte ställts in hoppade friskt omkring.

4. En cykel vägrade att låta sig pumpas, dessutom. Men vi är ju ett team så med gemensamma krafter lyckades vi pumpa eländet. Hur kan en ventil vara så trög???

Tror någon att vi suckade, eller deppade? Nä, nä.

Vi måste ju lära oss att växla och framför allt bromsa, så självklart var det bara att ge sig ut i skogen. Vi fick grundtips från coachen via telefon.

"Alltså ta det lungt nu första gången. Och växla inte mitt i backarna."

Mekanikern hade låtit hälsa att vi verkligen skulle ha hjälmar och handskar på oss, vad tror han?!?!

Hur som helst. Det blev 7,5 km så här första gången.

Och det var jättekul.

Och ja, vi tog det lungt. I uppförsbackarna växlade vi, ibland inte. Och i nedförsbackarna förvandlades vi till 12 år..., odödliga. Med varsin hjälm och ett par handskar.

Solan, Anka, Minna Suzz

Vi vill, vi kan, vi ska...

Nu har vi ungefär två månader på oss att lära oss
paddla, cykla och orientera.

Och få upp flåset, som G:son understryker.
"Flåset tjejer, ni måste ha kondis om ni ska ta er runt banan i Kristinehamn."
Så vi har sprungit, kört lite styrka- och skrattat. Men det gäller bara att hinna med, eftersom det finns en hel hög med barn i olika åldrar, från fem månader till 18 år, som behöver sina mammor...

Det finns de som bara skakar på huvudet men vi väljer att inte förstå. Klart att det går att träna en sommar och sedan vara med i ett multisportrace, i motionsklassen. Det är väl bara till å träna.
Lite. Mycket.
Och vilja ha kul.
Eller hur?

Idag var andra gången i kanoterna... Det gick utmärkt. Minna och Anka har inte paddlat förut, men det märks inte. De har, efter visst expeimenterande med C- och J-svängar, stenkoll.

Själv fick jag vänta in Solan som kom senare.

Fast det gjorde inget.

Att få en lugn stund på bryggan

och samtidigt titta på mina kamrater

när de skulle få ut en spindel ur kanoten

var både underhållande och vilsamt...

Spindeljakt (Imse Vimse hade ju ingen flytväst)

Nästa måndag blir det Rävsta-Sigtuna-Rävsta.
Men innan dess är vi tillbaka här.
Vi ska ju lära oss att cykla MTB på riktigt oxå...


Suzz Solan
Minna Anka