På lördag...

På lördag testar vi

orienteringsfärdigheterna,

flåset, paddelmusklerna

och trampet igen...

Mycket sjögräs och Dagens sanning

En helt perfekt dag!

MTB och paddel.

Vi rundade bojar och testade nya tekniker. Att stå på knä gör ont men går fortare.

Paddlingen slutade med lite bad, fast alla badade inte.
Två tyckte inte att det var för mycket sjögräs, först, och skuttade i.

Men det var mycket sjögräs.

Fast det gjorde inget eftersom byxorna inte matchade överdelen.

(Nu finns det en viss risk att ingen förstår föregående mening mer än teamet, livet är fyllt av risktagande och man måste ju ta lite risker för att utvecklas. Till exempel anmäla sig till ett multisportrace, eller skriva en helt oförståbar mening i en blogg, det går också bra.)

Nåväl.

Nu är det pasta som gäller.

På lördag ska vi testa hela sträckan igen.

Och G:son, vi har skaffat varsin vattenflaskehållare!!!

En sak till. Det var lite tungt att lägga i idag. Vi behöver nog diskutera vissa saker i teamet...

Alla vet som bekant att bilder inte ljuger. Här kommer dagens sanning:

Vi ses!

(nä det var inte så lätt att fotografera idag..)

Vi e pigga

Det är lungt,

vi känner oss pigga,

ska bara fixa flåset...

Väääxlaaaaa!!!

- Fullt ös nu, ligg kvar på trean!

Det går fort, gruset sprutar och håret, som borde suttit i någon sorts svans, trasslar in sig i hjälmen och ligger som ett draperi för ansiktet.

- Ös på och nu, NU, i med tvåan!

Helst plötsligt är backen som alltid varit där borta. Utjämnad!

Swisch! Så är man över snabbt som bara den, och ingen stod bakom med en hund eller något sådant- det var bra.

- Märker ni skillnaden?

G:son lärde oss växlingens mysterium. Det är bara det att det ser så lätt ut när han susar fram.

Och nedförsbackarna blev Gröna Lund feeling, fast helt gatis. Fort och kurvigt, men inte upp-å-ner, även om det handlade om tiondelar från denna upplevelse.

När vi trodde att det var dags att åka hem och titta på DN galan var det inte det. Bra med en coach. Mer träningen fast kroppen tyckte att det var alldeles lagom.

Nu måste vi shoppa, coach har gett order:

- Vattenflaskmojäng att ha på cyklen - tråkigt för G:son att vi drack upp hans vatten... (tack Coach!)

- Barends som man blir starkare av. Går alltså inte att dricka även om det låter så, det är små pinnar längst ut på styret.

- Två cykelhjälmar behöver bytas ut. Den ena flyger liksom av i nedförsbackar (inte så bra) och den andra tillhör en BMX-kille runt tolv år (han gör anspråk på den).

- Ett par handtag. "De här skär du bort och slänger iväg så långt du kan". Se upp ute i Odensala när Anka sular handtag...

Så.

Var är ni alla sponsorer?

Vi ska ju bestämma tävlingströjor nu....

Oslagbar annonsplats.

Anka

Solan

Suzz (brukar inte sova)

Minna var mamma idag:)

Hepp!

Ja men vi gjorde det!
Och vi klarade det alldeles galant.

Nu skriver vi ju om oss själva och borde inte säga det men;
Vad vi är bra!
Cyklade 5 km
Paddlade 5 km (Vi kan nästan bära kanoterna uppåner)
Cyklade 2,1 mil (det råkade bli en mil för mycket)
Orienterade 8 km


Vi vet vad vi kan förbättra.

Som att ta med mera vatten, skaffa gelélesadlar och ha med oss ngt att äta på. Det blir lite tradigt med blåbär när energinnivån sjunker. Men det är gott. Och så ska vi jobba på att mörka när vi hittar en kontroll- hepp!
Vi fortsätter med siktet inställt: Vi ska runt i Kristnehamn,
Hepp!

P.S

Hörrni, alla beundrare som läser här- skriv en kommentar.....:)

ASFORT

På söndag laddar vi fullt....

Orientering 3 km

Paddling 5 km

Mountainbike orientering ca 12 km

Orientering 8 km

Meningen är att vi ska se om vi överlever en hel bana á la Kristinehamn.

Det är klart att vi gör! Men saken är den att det ska gå fort.

ASFORT!

Myten är avlivad!

Nej då, vi har inte gett upp!
Nu är vi ju snart där, i Kristinehamn...
Flåset? Strykan? Uthålligheten?

Säg så här:
Flåset- Vi kan springa, cykla och paddla samtidigt som vi pratar- då har man flås så det räcker!
Strykan - Okey, vi flåsar men vi kommer ju framåt i alla grenar.
Uthålligheten - Vår styrka, (bara en liten bit till...)

Fyra mammor försöker få ihop tiderna, spridda skurar av träning. MEN vi tränar! #1 och #2 tog sig en orienteringstur som blev två timmar lång samt en MTB tur i femman, belönades med fibrer, kalicum och vätska.

Det var det det där med att cykla femkilometersspåret, det ska ju vara markerat över nybygget så att man säkert hittar.

En fråga att ställa sig dyker upp...
Är det sant det där med att halva befolkningen saknar lokalsinne? Eller är det en myt?

#3 gjorde samma sak i femman som #1 och #2 ett par dagar senare, med en helt oinvigd vän. Det blev visst 14 kilometer istället för fem...
Och #1 hamnade i Rosersberg när hon var helt säker på att det var i Steninge hon var.

En funderare krävs men svaret är enkelt. Vi behöver inte gå utanför gruppen.

#4, som är en slitvarg på spinningcykeln, har aldrig kört vilse.

Så härmed avfärdas myten om att kvinnor inte har lokalsinne!

Theo har utstått barnvagns-off-road lite då och då. Och det är tur att vi har lite barn som ställer upp och stöttar i träningen, för resten. Det är ju lite svårt att få ihop det när somliga (som får vara anonym här) helt plötsligt åker till Turkiet?!?!
Och vi är inte avundsjuka- inte ett dugg! Vi ska ju till Krisitnehamn!!!!!!

Träningsvilliga.................... Anonym Kebabdam

Stand-in.................. Offroad-kung

Skitläskigt

Vi är inte känsliga, det är vi inte.

Brännässlor, vassa grenar, lösgrus och mygg är okey.

Men när det skvätter koskit över benen då känns

naturupplevelsen för nära...

Två i teamet hade möjlighet att slita sig från vardagens nödvändigheter och köra lite MTB.

Som vanligt innan turen:

- Vi tar en lätt runda.

- Ja det är bra, runt slottet, bara på vägar.

- Okey...

En av cyklarna var ny för cyklisten, därav "bara på vägar".

Till saken hör att den ena av dagens motionär inte tycker om kor.

När teamet lämnar vägen, kör över en liten bro och hamnar mitt i terrängen (när bara på vägar är glömt) och det helt plötsligt börjar lukta kossa blir stämningen som på skjutbanan dagen innan.

- Det luktar kossa!

- Ja, kom nu!

- Kossor har horn. Det luktar ko....

SPLASCH!

Koskit slår upp från framhjulet.

Färsk koblaja!

- Kom nu det här går bra, här kommer en stig!

Har man hjälm på sig och far omkring mellan stammarna hörs det dåligt. "Här kommer en stig" blev "här kommer en ko!"

Snabbast i världen att hoppa av en MTB.....

Stigen tog slut där mälaren tog vid, det blev till att vända.

Kan kossor simma?

Vi såg inte till några men vi kände deras närvaro.

Påtagligt.

Skitläskigt.

Learning by doing- do,do,do....

Det funkar fint...

Spinning, core, jogging, barnvagnsrally och MTB, var och en har kört på sin kant.

Två testade SMACK-spåret igen.

Men hur kommer det sig att det blev mera revor, blåmärken och tvärnitar idag än förra gången? Borde man inte ha lärt sig lite?

Och skjutfältet med svarta gubbar nedstuckna i stubbarna...

Om man inte vet att det ska sitta en svart trägubbe i en stubbe blir man ju lite orolig när det gör det. Och speciellt om han dessutom har en massa kamrater i blåbärsriset.

- Men pilen pekade ju hit? Äh det funkar nog, vi kör snabbt....

- Ja vadå? Man dör ju inte av första smällen, eller hur? Då vet vi ju att de är här. Kör först du....

That´s what friends are for.....

Nästa gång kör vi alla fyra. Coachen är på motocross-VM så vi fortsätter på learning-by-doing konceptet i skogen.

Funkar fint.

Precis som med kanoterna och kompassen.

Do do do dooooo!