Vet ni vad?
Vi gjorde det!
Hela vägen, alla kontroller.....
Fem timmar och 18 minuter gjordes Värmland osäkert.
Vi tog tredjeplatsen av sex möjliga........
Vi är faktiskt stolta över prestationen, det är vi.
Hepp!
Vi insåg en viss klasskillnad när vi såg våra medtävlandes utrustning. Vi hade helt enkelt missat att det var plastlådor från IKEA man skulle ha sina saker i. Ganska självklart egentligen, och genialt.
Med plastkasse från COOP Forum blev sakerna ganska blöta inne på TC, alltså det ställe man hela tiden kom tillbaka till för att växla sträcka. Å andra sidan brydde vi oss inte så mycket. Vi skulle ju umgås och motionera lite.
Det första vi gjorde var att två änglar studerade kartorna noggrannt under tiden som två listade ut vilken kanot, var man skulle lägga i, vilka paddlar och hur det kändes att stå på prispallen...
FÖRSTA STRÄCKAN - fotorientering
Det är start.
Här står vi bland vältränade multisportare, övervägande delen karlar med stockar till ben, och väntar på start.
Lite nervösa men det känns bra, tack!
Hann till och med kissa 9.48!
10.00 start!
Alla rusar iväg och det här är väl det värsta, innan kroppen förstår att vi ska springa.
Tre kilometer orientering blir till sex kilometer eftersom vi i hastigheten missar en kontroll. Stressade? Kanske... Bara lite...
SATS-laget, för övrigt mycket trevliga, som vi var jämna med vid tredje kontrollen är redan framme vid kanotväxlingen när vi blippar sista kontrollen.
ANDRA STRÄCKAN - paddling
Vi paddlar iväg som sjätte lag i vår klass.
Och nu har vi publikens stöd! De gillar oss, måste bero på vår fulländning!
I med kanoterna, det går som en dans, fast nötterna och russinen hamnar i fel båt. och de långa paddlarna är slut.
Nu ser vi SATS tjejerna, vi vet inte vilka de andra damerna är eftersom alla herrar också är ute och paddlar. Men tjejerna från gymet lyser brandgula och fina. Ut ur kanalen och bort på sjön.
Paddeleri-paddelera!
Ha, vi tar in och kan konstatera att det går bra, vi har häng nu.
Paddel-paddel-paddel-paddel.
Om det är vacker natur? Inte en aning.
Vi ser när SATS går upp på land.
(Senare får vi veta att vi hade tredje bästa paddeltid - HEPP)
TREDJE STRÄCKAN MTB
- Okey, nu är det lite cykling, vad skönt och sträcka ut....
Morsning.
Vi har ju cyklat en hel del i Märsta- SMACK-banan vid skjutfältet, den med alla stenar och backar har vi tränat i.
DET VAR JU RENA BARNLEKEN.
Om man i Värmland säger något krävande MTB så menar man att folk ska cykla 90 grader upp för berg, hoppa högst upp på spetsiga stenar och simma med cykeln genom lerhål- bara så ni vet. Och om man då låter folk välja alternativväg på vanlig väg så lägger man bara dessa i kilometerlånga uppförsbackar....
Men det är kul!
Vi kör så bra det går. Mellan stenar, på stenar, genom stenar. I lera, under lera. Blåmärkena samlas på rad.
Högst upp på ett berg sitter den. HEPP! Vi står och pustar ut och förbereder oss för nedfart när fyra karlar kommer farande som jehun.
- Hej tjejer, går det bra? Lycka till!
- Tack, tack....
Änglarna från Märsta flyger omkring i Värmlands skogar men kan, med bravur, köra in för växling under tiden supportrarna applåderar....
-Du måste äta lite....
- Johms mmsu mums...
Vi joggar iväg genom utfarten på lite stela ben och har, tror vi, lite drygt åtta kilometers orientering framför oss. (Verkligheten ser väl ut som 15 kilometer.)
Vägarna är leriga, stenarna på vägarna blänker. En ängel ser helt klart att en cykel ligger i ett dike vilket på en meters håll visar sig vara en gren...
Det börjar regna.
Ett brak i skogen på kontroll 45 får sista ängeln att vända sig om.
- Det var väldigt vad de springer fort, de på långa banan!
En ängel drar med sig de andra, håller uppe tempot.
Ett äkta teamwork som skulle få vilken teambuilder som helt att gråta. Inga hårda ord å andra sidan inte så mycket prat heller, förutom;
-Vems idé var det här?!?!
Nu tar vi två kontrollor på ren kompassgång- och vi lyckas förkrossande bra. Det är tur, det sparar ett par kilometer att forcera terrängen. Och det är nu vi tjänar tid.
Näst sista kontrollen finns högst upp i slalombackens utsiktstorn. Två änglar slänger sig upp, trots höjdrädsla, för att blippa. Otroligt!
Sista kontrollen nu.....
SISTA KONTROLLEN ÄR VI PÅ VÄG TILL!!!
Nedför svarta slalombacken med herrlag från långa banan i hälarna.
- Det är bra tjejer. Ni är ju duktiga, hörs det på klingande värmländska.
- Kom igen nu, tjejer. Snart är ni framme!
Sedan försvinner de bland träden. En värmlänning får det bli nästa gång konstaterar två i laget...
Upp på spurten med kramp, värk, lerinpackning och genomblöta.
Och våra supporters finns där. Dom hejar på oss. Underbart!
Sista blippen i kontrollen och i högtalaren förkunnas:
- Här kommer G:sons änglar på en tredje plats.....
De som springer ut för orientering på långa banan får en varning med sig.
- Vi vill att ni ser upp för vildsvin vid kontroll 45...
EPILOGAtt ligga på gräset, i ett stilla regn och veta att man gjort fem timmar och arton minuter och tjugonio sekunder i den värmlänska skogen.
Det är lycka det!
Tack till Märsta Förenade för sköna tröjor och kepsar som kom väl till pass efter racet när vi behövde värma oss...
Delicato, tröjorna passar perfekt! Tack för uppmuntran!
G:son, vi kunde ju växla bra!
Ove L, tröjan satt som gjuten och repartionskitet kändes tryggt.
Oliver, tack för meckandet du får fortsatt tjänst.
Och ALLA NI ANDRA SOM UPPMUNTRAT DETTA PROJEKT: TACK!
FJÄRDE STRÄCKAN- orientering
Nu är det tungt, det ska erkännas. Vi börjar bli ett team nu. En ängel spänner fast camelbacken på en annan under tiden som denne pressar in en banan i munnen sin kamrat.-Du måste äta lite....
- Johms mmsu mums...
Vi joggar iväg genom utfarten på lite stela ben och har, tror vi, lite drygt åtta kilometers orientering framför oss. (Verkligheten ser väl ut som 15 kilometer.)
Vägarna är leriga, stenarna på vägarna blänker. En ängel ser helt klart att en cykel ligger i ett dike vilket på en meters håll visar sig vara en gren...
Det börjar regna.
Ett brak i skogen på kontroll 45 får sista ängeln att vända sig om.
- Det var väldigt vad de springer fort, de på långa banan!
En ängel drar med sig de andra, håller uppe tempot.
Ett äkta teamwork som skulle få vilken teambuilder som helt att gråta. Inga hårda ord å andra sidan inte så mycket prat heller, förutom;
-Vems idé var det här?!?!
Nu tar vi två kontrollor på ren kompassgång- och vi lyckas förkrossande bra. Det är tur, det sparar ett par kilometer att forcera terrängen. Och det är nu vi tjänar tid.
Näst sista kontrollen finns högst upp i slalombackens utsiktstorn. Två änglar slänger sig upp, trots höjdrädsla, för att blippa. Otroligt!
Sista kontrollen nu.....
SISTA KONTROLLEN ÄR VI PÅ VÄG TILL!!!
Nedför svarta slalombacken med herrlag från långa banan i hälarna.
- Det är bra tjejer. Ni är ju duktiga, hörs det på klingande värmländska.
- Kom igen nu, tjejer. Snart är ni framme!
Sedan försvinner de bland träden. En värmlänning får det bli nästa gång konstaterar två i laget...
Upp på spurten med kramp, värk, lerinpackning och genomblöta.
Och våra supporters finns där. Dom hejar på oss. Underbart!
Sista blippen i kontrollen och i högtalaren förkunnas:
- Här kommer G:sons änglar på en tredje plats.....
De som springer ut för orientering på långa banan får en varning med sig.
- Vi vill att ni ser upp för vildsvin vid kontroll 45...
EPILOG
Det är lycka det!
Tack till Märsta Förenade för sköna tröjor och kepsar som kom väl till pass efter racet när vi behövde värma oss...
Delicato, tröjorna passar perfekt! Tack för uppmuntran!
G:son, vi kunde ju växla bra!
Ove L, tröjan satt som gjuten och repartionskitet kändes tryggt.
Oliver, tack för meckandet du får fortsatt tjänst.
Och ALLA NI ANDRA SOM UPPMUNTRAT DETTA PROJEKT: TACK!
En sak till:
En av änglarna har fått en idé......
We´ll be back....
